Vore ganska skönt tror jag. Känns som det var evigheter sen. För innan Alfons var här så var han i magen och jag vaknade varje natt av helt andra skäl än barnaskrik.

Så här rart ligger han o stånkar om kvällarna. Viftar med armarna och letar efter något smarrigt att bita i.  Eller snutta på. Hela kvällen.

Sen när det är dags att sova och han ätit så mycket och så ofta att han borde storkna, ja då fortsätter han att ligga så sött och stånka, vifta med armarna och leta efter något smarrigt att snutta på.

Då är jag glad vi har en napp.

Plutt, in me nappen och Alfons varvar ner.

Snutt, snutt, snutt, Alfons snuttar och tuttar. Lite saktare för varje snutt..

Snutt, snutt..

Snutt..

(Mamma somnar in.)

Plutt! Alfons spottar ut nappen och börjar stånka och leta efter det smarriga han nyss blev berövad på.

Stånkandet stegras när han inser att mamma vägrar vakna tillräckligt för att hjälpa honom. Men Alfons har ju en volymratt så det är inga problem, höjer bara ljudet, lite i taget ända tills mamma gör som hon ska. Det vill säga, vara en skötare, en betjänt.. ja, för att inte säga slav.

Jag slavar så gärna så.. Men ibland är jag bara lite för trött för att orka reagera på en gång. Kanske, om jag har tur, att han lär sig att ha lite tålamod på kuppen?

 Från aldeles nyss, när han precis somnat.

O dessa tre togs igår kväll

En kopp kaffi och bloggläsande.

Är min nuvarande sysselsättning, Alfons har somnat, till slut. Han ville ha en vakendag idag. Så han vaknar säkert snart igen, men tills dess.. Så sitter jag här, läser favvobloggar, kollar resor och dricker ljummet kaffi.  Som för övrigt inte är så vidare gott, ljummet kaffi alltså.