Hur kommer det sig att Alfons kikar (eller blundar) åt samma håll jämt? Är det så att han vet vilket sida som är hans snyggaste, redan, i denna tidiga ålder? Eller är det någon form av nackspärr?

Tänk om hans muskler utvecklas snett och alltid kommer få ha huvudet vridet åt det hållet?

Jag hoppas hårt på det första alternativet. För hur många gånger jag än så försiktigt lägger huvudet åt andra hållet, när han sover, så vinklar han bara tillbaka det igen.

Ps igen. En halvtimme. En halvtimme sov han den här gången, dagens rekord tror jag. Nu är han ruggigt arg också. Håller tummarna för att nappen duger.

Hej Hej!

Allt började med en promenad som Alfons valde att sova sig igenom. Inget konstigt med det. Alfons brukar tillbringa hela dagarna åt att sova gott bara för att ibland skrika efter mat. Mat som han helst inmundigar utan att öppna ögonen. Gärna snarkandes.

Nåväl, åter till berättelsen. När så porten slår igen bakom oss, efter promenaden, så kikar en glad och pigg liten bebbe fram under sufletten, Alfons har vaknat.

-Måste vara den goda luften där ute, tänkte hans föräldrar,

-Han somnar snart om igen. Det är inte mat förrens om nån timme.

Alfons tänkte annorlunda. Alfons tänkte mat. Han åt, rapade, sket och sen somnade han igen.

I en minut eller så.

Sen började allt om igen. Och om igen. Och en gång till, och ja, ni fattar.. Fast några gånger somnade han inte mellan varven. Ska jag vara ärlig så sket han inte hela tiden heller, men ni förstår poängen. Alfons har varit vaken, mer eller mindre hela dagen. Nu har han somnat igen, för en kvart sen ungefär. Jag hoppas verkligen att de grymtningar jag hör från vagnen just nu är en sovande Alfons och inte en vaken Alfons. Fast jag tror på det senare.

Dagens tre..

 Mina Älsklings"Gubbar", vad säger ni om koftan? Snygg, snygg eller snygg?

Kram på er!