Är det så här mina framtida luncher kommer te sig tro? Hoppas verkligen jag snart orkar lägga energi på att laga mat.

Jag borde gå till affären, men vädret fortsätter där det slutade igår. Snö, snö, snö. Så jag är inge vidare sugen på att gå ut.

Det är inte lite det snöar, ujuj, jag behöver nog inte ha dåligt samvete om jag inte lyckas ta mig iväg.

Tror jag ska fortsätta sticka nu. Försöker få ihop en liten bläckfisk till Alfons.

En kopp kaffi och lite garn och stickor.. Mmm

Första dagen helt allena.

Det är första dagen Nånsin jag är helt ensam om att ta hand om Alfons.

Bara jag och Alfons. Han har sovit merparten så det har gått finfint.

Dagen bara rann iväg, precis som förr i tiden.

Vi har tvättat, sovit och ätit..  

Det har snöat.

Snö, snö snö hela dagen.

Nu är det dags för mat igen tydligen..

Kram

Hej Hej

Nu var det länge sen det var några bilder här.. Så här kommer dagens Alfons. Eller ska vi säga kvällens.

Gullig gullig gullig i ugglepresenten 

Så tänkte jag bjuda er på en bild av Alfons bästa vän..

och här, hur nöjd han blir när han får titta på sin bästis i heeela världen.. (Han kan bli grymt lycklig när han får se den, flera gånger som hela han skiner upp på morgonen när han varit ifrån den för länge. Ibland pratar han lite med den också, eller det ser åtminstonde ut som han pratar med den.) 

hahha, som i trans.. Nästan lite zombiefierat..

Nu ska jag försöka gå och diska, hällde upp diskvatten för två timmar sen men Alfons ville mysa. Ja, jag borde ha lärt mig.. hehe..

Kram och nattinatt gott folk. Ha en underbar fredagkväll nu, det lilla som är kvar av den.

//Sara

Här har ni radioprogrammet med kusin Klara först och sedan pappa :D

Kommer ihåg när jag var liten, ja, ganska liten i alla fall. Runt en si så där 12- 13 år eller något sådant. Då bodde vi på landet, Blekhem hette det. Vi bodde i sjövillan, vilket vackert husnamn det är. En stor gård var det iallafall. Det fanns ladugård, växthus, stall och givetvis en stor herrgård. Plus en massa småhus där alla arbetare med familjer bott och bodde. Säkert fanns det mycket mer som jag inte kommer på nu bara.

Min pappa var med i radion häromdagen, en riktig kändis.. hehe.. Kolla här, andra bilden, Mats Svensson e min pappa.. Min kusin Klara är också med på åttonde bilden. Återkommer om jag kan lista ut hur jag hittar just deras prat i radion.

En gång var jag med pappa i ladugården en gång (av många), och jag undrade jättemycket varför det stod "sin" på vissa av kossornas skyltar. Det kunde tex stå "Rosa, sin".  Det visade sig att just den kossan gått i sin, vilket betydde att hennes mjölk var slut.

Ungefär så börjar jag känna mig nu, Sara, i sin.

Ammningen funkar nog inte så bra tror jag, Alfons vill ha mer ersättning och mindre tutt. Han bara somnar vid min tutte. Tutte kan man inte äta när man sover, det kan man med flaskan. Jag sörjer.

Hoj, hoj!

Ikväll kollar jag på förlossningskliniken. Det hade varit intressant med ett program om min förlossning. En detaljerad genomgång om vad som hände. Det hade varit trevligt (tror jag) att få se hur Alfons såg ut när han kom, hur snabbt det gick, vad som sades och allt sånt.

Jag kommer ihåg, nu när jag såg en annan kvinna på tv, att jag skakade jättemycket när jag la mig på operationsbordet. Varför skakar man då? Gör alla det? Är det bara chock och nerver eller är det något annat?

Jag har ett minne av att några pratade, där innan jag somnat, men jag minns inte vad de sa. Har för mig att jag då tänkte att jag skulle komma ihåg det. Har för mig att de blev tillsagda att sluta eftersom jag fortfarande var vaken.

Det är bara några av frågorna jag tänker på då och då.

Nu är Alfons snuttasugen igen, så.. Det är alltså dax för mig att inta soffläge igen.

Kram

Hur kommer det sig att Alfons kikar (eller blundar) åt samma håll jämt? Är det så att han vet vilket sida som är hans snyggaste, redan, i denna tidiga ålder? Eller är det någon form av nackspärr?

Tänk om hans muskler utvecklas snett och alltid kommer få ha huvudet vridet åt det hållet?

Jag hoppas hårt på det första alternativet. För hur många gånger jag än så försiktigt lägger huvudet åt andra hållet, när han sover, så vinklar han bara tillbaka det igen.

Ps igen. En halvtimme. En halvtimme sov han den här gången, dagens rekord tror jag. Nu är han ruggigt arg också. Håller tummarna för att nappen duger.

Hej Hej!

Allt började med en promenad som Alfons valde att sova sig igenom. Inget konstigt med det. Alfons brukar tillbringa hela dagarna åt att sova gott bara för att ibland skrika efter mat. Mat som han helst inmundigar utan att öppna ögonen. Gärna snarkandes.

Nåväl, åter till berättelsen. När så porten slår igen bakom oss, efter promenaden, så kikar en glad och pigg liten bebbe fram under sufletten, Alfons har vaknat.

-Måste vara den goda luften där ute, tänkte hans föräldrar,

-Han somnar snart om igen. Det är inte mat förrens om nån timme.

Alfons tänkte annorlunda. Alfons tänkte mat. Han åt, rapade, sket och sen somnade han igen.

I en minut eller så.

Sen började allt om igen. Och om igen. Och en gång till, och ja, ni fattar.. Fast några gånger somnade han inte mellan varven. Ska jag vara ärlig så sket han inte hela tiden heller, men ni förstår poängen. Alfons har varit vaken, mer eller mindre hela dagen. Nu har han somnat igen, för en kvart sen ungefär. Jag hoppas verkligen att de grymtningar jag hör från vagnen just nu är en sovande Alfons och inte en vaken Alfons. Fast jag tror på det senare.

Dagens tre..

 Mina Älsklings"Gubbar", vad säger ni om koftan? Snygg, snygg eller snygg?

Kram på er!