Idag har varit en ganska fullproppad dag. Full med sopsortering, bilstädning, hylletande och fikande. Vi har varit ute mest hela dagen, Gudars vad skönt det är. Jag önskar jag hade en liten trädgård eller en liten plätt som var min att ta hand om åtminstone.

I vilket fall, så har inte Alfons haft tid att sova som han behövt idag. Vilket resulterade i en hjärtlöst skrikande bebis under hela Robinson. Ja, inte bara under Robinson utan en halvtimme-timme innan också. Ingenting hjälpte av alla våra gamla knep. Inga nya knep fungerade heller. Han var uppenbarligen helt slut av övertrötthet.

Tillslut la jag honom vid tutten och då inser vi, han är Hungrig. Trots att han käkat för bara någon timme sen så var han hungrig. Undrans varför jag inte provade tutten tidigare? Just då kände jag mig som världens dåligaste förälder, som låtit barnet skrika efter mat så länge utan att vi fattade något. Nu har jag kommit över det. Inte lätt att veta alla gånger vad han vill.

Efter tuttar och en halv flaska ersättning somnade pojken med flaskan i mun. Nu sover han nog till imorrn bitti. :) Ska mamma Sara få sova en hel natt tror ni?

 Svara omröstningen till höger!

Ett litet sött klipp på en frustrerad liten man. Hehe, kolla när han rynkar näsan i koncentration, påminner han inte lite om en zombie som fått smak på blod/kött/hjärna? Lite väl? Hihi, de e våran unge de!

(Tror dock att vi passar på tabletterna, Sillen. hehe, vi ska inte uppmuntra något här.)

Dagens Alfons.

Vilken koncentration. Tränar han på sina mentala förmågor tro?!

Desmond Decker and the Aces..

med låten The Israelites.

För mig tillbaka till gymnasietiden. Den tiden då Pi och LottaLotus bodde ihop och hade en soffa på sin balkong. Den tiden då man varje söndag höll på att dö av uttråkning. Våren hade kommit igång och vi pumpade The Israelites och en himla massa annan musik förstås. Jag kunde inte riktigt fungera utan bakgrundsmusik tyckte jag. Alla blandband vi gjorde. Undrans om Mie har kvar bandet hon och jag kämpade och kämpade med. Kommer ihåg att det var en bra låt med, nån som handlade om när måsarna kom till gotland. Jisses, va roliga tider ändå. Men det tyckte vi inte då. Fast vi visste att vi ganska snart skulle sitta och drömma oss tillbaka till dom stunderna och tänka att Oj, vad roligt vi hade det. Och precis där är jag nu.

Någon som vet något om den låten, När måsarna kom till gotland, eller kanske dom lämnade ön?

Nu kallar nutid och framtid på mig, Alfons har vaknat. :) Dags för en promenad i solen.

Morrn Morrn!!

Solen försöker väldigt hårt för att tränga fram mellan molnslöjorna idag. Tack solen för att du försöker göra min dag underbar!

Hoppas den lyckas komma fram ordentligt snart.

Igår var jag och Alfons på vår efterlängtade promenad, jisses vad skönt det var. O vad naturen hade ändrat sig under vår sjukperiod. Alla stora snöhögar överallt var borta. Gångstigarna hade förvandlats till breda vägar. Den igenfrusna lilla dammen hade förvandlats till ett badparadis för två fiskmåsar. Vad synd att jag glömde kameran hemma.

fiskmåsar.. gotland.. hamnen.. jag längtar efter ön! tänk vad fiskmåsarna måste skrika där just nu.

Nåja, idag ska jag inte glömma kameran på promenaden, hoppas jag hittar något roligt att fota bara.

Just ja, det är fredag igen.. hehe..

Morrn Morrn!

Här sitter jag och letar efter en bra plattång som inte kostar multum. Den jag har verkar inte vilja funka som den ska. Eller så är det jag som inte fungerar. I vilket fall så får jag inte platt hår.

Idag ska vi våga oss ut på en liten promenad. Längtar efter frisk luft. Det gör nog Alfons också för den delen. Jag räknar mig själv som frisk nu. Orkar inte vara smådålig längre. Nu får klockan rinna på lite snabbare, vill ringa Jess, men jag tror hon jobbade stängning igår och då vill jag inte störa alltför tidigt. Utifall att hon fått sovmorgon.

Vem gömde förresten solen? Det var så härligt väder för några dagar sen och nu är det bara grått. Igen. Jag behöver solsken, tack!

Så här fina var dom härom kvällen, min lilla familj.

Morrn Morrn!

Nu börjar jag så stilla vakna upp till världen igen. Snart är nog även jag tillbaka i mina vanliga gängor. Tills dess äter jag rostat bröd och dricker te.

Alfons är ett matvrak, klart det, han måste väl äta ifatt allt han inte orkat eller kunnat äta nu i en vecka.

Jocke hostar på jobbet men hävdar bestämt att han är helt frisk, eller han har inte tid att vara sjuk säger han.

 Återkommer under dagen med lite bilder på Alfons och hans far.